Aktivitetshuset Änggården – en plats för gemenskap och möjligheter

Det går inte att ta miste på värmen som möter mig när jag besöker 30-årsjubilerande Aktivitetshuset Änggården. Två medarbetare och tre deltagare möter upp och hälsar mig välkommen. Under mitt besök får jag ta del av deras berättelser om gemenskap och tankar om framtidens möjligheter. Vad Änggården betyder för dem, och vad denna verksamhet har betytt sedan starten för 30 år sedan.

Jag besöker Aktivitetshuset Änggården en vecka efter deras 30-årsfirande. Besöket är bokat i förväg och har förberetts noga. Tre av de 14 deltagare som för närvarande deltar i verksamheten, har anmält sitt intresse för att prata med mig, och två av medarbetarna deltar i samtalet. En av dem har arbetat på Änggården sedan starten, och vi börjar med att prata om hur verksamheten har utvecklats under åren.

– Den största skillnaden jämfört med då är att verksamheten idag är mer synlig och del i samhället. Vi genomför aktiviteter tillsammans på platser och i sammanhang där ”vanliga” människor finns. Det är viktigt för våra deltagare och bidrar till en ökad trygghet för alla.

Från grupp- till individperspektiv

Personalen vittnar om att samhället har förändrats, liksom deltagarnas behov och utmaningar. Vilket i sin tur har påverkat och över tid förändrat personalens arbetsmetoder. Arbetet tar idag tydligare sats utifrån lagstiftning, vetenskap och beprövade arbetsmetoder. Till exempel får deltagarna möjlighet till en betydligt mer individuell planering för just den personens önskemål, behov, förutsättningar. Tidigare behandlades deltagarna mer som en grupp. Metoder inom Kognitiv Beteende Terapi (KBT) och Motiverande intervju (MI) är viktiga delar för att stärka deltagarens egna mål och metoder för att till exempel öka möjligheterna till självständighet och oberoende.

Deltagarna på Änggården har alla olika behov av stöd och hjälp. Men gemensamt är att de alla stärks av gemenskapen på Änggården. Att göra saker tillsammans är viktigt.

– Vi hjälper varandra. Personalen och alla andra som är här hjälper mig, berättar en av deltagarna.
– Om någon är borta saknar vi den personen, berättar en annan.

Aktiviteter med tydligt syfte

För mig som utomstående besökare är det framför allt omtanken och värmen som ger bestående intryck. Och det är tydligt hur viktiga mina kollegor som arbetar på Änggården är. Deras engagemang och förmåga att se individen, lyssna och fånga upp behov betyder mycket, men även arbetet med att stärka individernas förmågor och resurser. De skapar meningsfulla aktiviteter med mycket små medel, och på den rundtur jag bjuds på i byggnaden ser jag många exempel på det.

– Här har vi tavlor som deltagarna målat. Vi hade en anställd som var duktig på att teckna som inspirerade deltagare till att skapa konstverk utifrån mallar. Och här inne kan vi sy och hjälpa till att lappa och laga, eller skapa nytt, berättar en i personalgruppen.

Rundturen förflyttas till ett gym i närheten. Där får jag träffa ytterligare några deltagare som tränar tillsammans med en i personalgruppen.

– Jag är här ofta, berättar en deltagare. Det gör gott att träna. Och här tränar vi tillsammans med andra också.
– Vi försöker få fler att träna, men alla vill inte. Det är frivilligt att delta, och vi utgår alltid från varje deltagares behov med sikte på just deras mål – det de vill uppnå, berättar en i personalen.

30 år av minnen

Solskenshistorier finns det gott om. Jag får en inblick i hur det gått för några av de över 100 deltagare som passerat verksamheten under åren. Många av dem har till exempel börjat jobba. Men andra goda exempel uppstår varje dag på Änggården. Varje dag sker små mirakel.

– Även små steg framåt är framsteg. Det kan handla om att exempelvis prata med någon ny eller göra något man aldrig gjort förut. Att utifrån den trygghet vi skapar här ta sig lite längre och våga lite mer, säger en annan i personalgruppen.

Några fotoalbum i ett av rummen vittnar om ögonblick som alla bidragit till att skapa det Änggården vi har idag. Bilder från såväl vardagens bestyr som högtider, födelsedagar och andra ögonblick utöver det vanliga, exempelvis då vår landshövding Björn Eriksson kom på besök och deltog i en pingisturnering.

Den ursprungliga tanken, att uppmärksamma Änggårdens 30-årsjubileum, blev något mer än vad jag hade tänkt. För mig blev mitt besök på Änggården ett spännande möte med nya människor. Människor med viktiga berättelser om vad Änggården betyder för dem. Berättelser som berör på djupet. Hoppfullt och viktigt. Äkta och nära. Gemenskap och möjligheter. Änggården är allt detta och lite till. Det är mycket att vara stolt över.

Text: Helena Karlsson, Valdemarsviks kommun