Upplev skärgården

Här finns många härliga utflyktsmål. Kustlinjen och skärgården ger dig även möjlighet att hitta en vik bara för dig eller kanske till och med en egen ö. Det finns flera fina gästhamnar för dig med egen båt, både på öar och fastland. Har du inte egen båt erbjuds båtturer och du kan välja mellan linjetrafik och taxibåtar. Här kan du läsa om några av våra pärlor!

Från tätorten Valdemarsvik bär väg 212 rakt ut till det yttersta havsbandet på mindre än 20 minuter. Från Valdemarsvik går även bussar i linjetrafik till Gryt och Fyrudden. Från Fyrudden kan man fortsätta ut i skärgården med båt. Det går även att chartra en båt för egna utflykter. I Gryts och Tjusts skärgårdar finns gott om ensamma öar för bad, sol och fiske. Dessutom finns många genuina fiskesamhällen värda ett besök.

Öarna

Ämtö

Ämtö

Ämtö naturrservat ägs och förvaltas av Valdemarsviks kommun. Dubbelön Ämtö/Väggö är en av de största öarna i Gryts skärgård. På Ämtö finns en liten stugby med tolv uthyrningsstugor. Här finns bastu och en liten kiosk som är öppen under högsäsong. Nästan 50 personer var bofasta på Ämtö i slutet av 1800-talet och skolan fungerade fram till år 1951. Odlingsmarken på Ämtö omfattade som mest 55 hektar och var efter skärgårdsförhållanden mätt, ett stort lantbruk. Idag är stora delar av Ämtö naturreservat. 200 liter mjölk om dagen När man promenerar runt på ön syns hur splittrade och små åkerlapparna var. Den leriga jorden gav dock goda skördar och produktionen var inriktad på djurskötsel och mjölkkor. Varje dag förädlades cirka 200

Arnö

Arnö

Vägen ut mot Arnöudden från parkeringen kantas av en blomsterprakt och många fjärilar söker föda. Den som har tur kan få se apollofjärilen som är en av våra största fjärilsarter. Jordbrukande bofast befolkning har funnits här åtminstone från 1400-talet och framåt. I västra delen av reservatet finns ett större skogsområde som är tydligt påverkat av långvarigt skogsbete. Skärgårdsfåglar och betande djur Vid Arnöviken får man utblick mot Valdemarsviken och horisonten försvinner i havet. De grunda vattnen och de små öarna i viken uppskattas av många skärgårdsfåglar. Korna som betar med sina kalvar längst in i viken är viktiga för odlingslandskapets

Axelsö

Axelsö

Det är en vacker upplevelse att närma sig Axelsö från syd med båt från den öppna fjärden Orren. Man kommer in i stilla sund omgivna av lummiga små öar. Norra sidan av Axelsö ligger nära fastlandet och gränsar till den ekrika trakten runt Ängelholm. Axelsös norra tredjedel består av gamla kulturmarker. Här finns värdefulla hassellundar och flera jätteekar men hävden har varit svag en tid. Ängarna slås fortfarande I öster finns några öppna marker och en mindre strandäng. Längst ut på en udde kan man uppleva kalkpåverkad barrskog. Ädellövmiljöerna på Axelsö hyser en rik fauna och flora. Tidigare fanns betydligt mer öppna marker, främst kring gården och söder om ladugårdarna. Idag känns Axelsö mer

Bokö

Bokö

Bokös odlingslandskap som varit dåligt hävdat, började restaureras på 1980-talet när det blev naturreservat. Idag sköts markerna traditionsenligt med slåtter och bete. Får och kor av gammal lantras bidrar till den kulturella helheten. Från Västantill till Lotsudden Besöksområdet vid Västantill är kantat av gärdesgårdar som idag har samma sträckning som vid laga skifte på 1840-talet. Från Västantill kan man vandra på en körväg till byn på öns östra sida. Stenig odlingsmark De centrala delarna av Bokö består av småbruten, delvis stenig, gammal odlingsmark som domineras av ekhagmarker och mer eller mindre öppna hagmarker och åkrar samt en artrik havsstrandäng. Här trivs

Bondekrok

Bondekrok

Bondekroks skogsbeten är ett av de finaste exemplen i skärgården på hur äldre utmark brukades och såg ut. Kombinationen skogsbete, rik flora och äldre träd gör ön till en fin och intressant plats. På södra delen av Bondekrok ligger byn som har skriftlig dokumentation från 1500-talet. Vittnar om svunna tider Miljön är väl bevarad både utvändigt och invändigt i flera bostadshus på öns södra sida. En del är helt oförändrade sedan början av 1900-talet och har bara genomgått en försiktig och tidsenlig renovering. Barrskog dominerar på ön utanför den lilla bykärnan i söder. Sannolikt ligger trädåldern mellan 150 och 200 år. Här förekommer tallticka och med lite tur och tålamod kan man få syn

Ekön

Ekön

Ekön naturreservat ägs och förvaltas av Valdemarsviks kommun. På ön finns campingplats med bland annat restaurang, kajakuthyrning och minigolfbana. Här finns en badplats med orörda skärgårdsklippor och en mer barnvänlig grund del med badbrygga längst ut på södra udden. Östgötaleden går igenom reservatet. Utmed leden finns vindskydd och ett utsiktstorn. Eköns naturreservat är ett av få områden där man landvägen når den yttersta skärgården. Här har man utsikt mot det öppna havet med Häradskärs fyr längst ut. Tallskog och badklippor De glesa tallskogarna är den mest utmärkande naturmiljön på Ekön. På de kala hällmarkerna finns knappt någon jordmån för annan växtlighet att få

Fyrudden

Fyrudden

Fyrudden ligger strategiskt på en fastlandsudde långt ut i skärgården i Valdemarsviks kommun. Skärgården nås enkelt från Fyrudden. Här finns möjligheter att ta sig vidare ut till både obebodda öar och mer befolkade. Tack vare att många öar faktiskt är obebodda ges möjlighet till vila, avkoppling och sinnesro som är få platser förunnade. Men i skärgården utanför Fyrudden finns också de gamla fiskesamhällena på de relativt stora öarna. De är väl värda ett besök både som en naturupplevelse och av historiska och kulturella skäl. Fortfarande en brukshamn Fyrudden står än idag för att vara en brukshamn vilket gör att livet där känns vardagslikt i positiv mening. Det är här öbor hämtas

Gräsmarö

Gräsmarö

Runt om på Gräsmarö möts man av en levande skärgård. Hammarslag, gräsklippare, råmande kor och naturligtvis de sugande vågorna från det öppna havet öster om ön. På Gräsmarö har det länge funnits åretruntboende och ett odlingslandskap med lantbruk och betande djur. Här finns ett av de allra mest välbehållna äldre odlingslandskapen i skärgården. Gårdens areal uppgår till cirka 90 hektar på hemön Gräsmarö och med ett tiotal större öar inräknat. Ekhagar och stenmurar Gräsmarö präglas av ekhagar och bryn med vidkroniga träd. En mängd stenmurar inramar åkrarna. På öns sydsida ligger byn med relativt spridd bebyggelse omväxlande med åker och

Grönsö och Sandgärdet

Grönsö och Sandgärdet

Ängen var en gång i tiden en vanlig naturtyp och en viktig resurs för skärgårdsbons överlevnad. Nu är det istället en bristvara för den biologiska mångfalden där varje kvadratmeter har betydelse för att många blommor och insekter ska överleva. ”Den vackraste ön” På Grönsö har ängen brukats med traditionella metoder under mycket lång tid. Arbetet med slåtterängen har dokumenterats och fått nationell uppmärksamhet i Peter Gerdehags film ”Den vackraste ön”. Grönsö domineras annars av bergig hällmarksskog, men här finns också ädellövskog och hagmarker där betande djur bidrar till ett halvöppet och varierat landskap. Grönsö en försommardag när Adam och Eva,

Gubbö

Gubbö

Gubbö är välbesökt av såväl ortsbor som turister. Det är en halvtimmes klättring upp till den stora och höga stenkummeln – Gubbö kupa. Väl uppe på platån vid kummeln kan man ofta se havsörnar sväva förbi. Meddelande om fara Tidigare fanns här en vårdkase. Vårdkasarna användes för att sända meddelanden om fara. Man tände exempelvis vårdkasen på Harstena och elden sågs från vårdkasen på Gubbö Kupa som man då tände. På så vis löpte meddelandet om fara vidare med ljusets hastighet längs kusten. Systemet med vårdkasar finns dokumenterat ända tillbaka till landskapslagarna från 1300-talet. Knotiga gamla tallar Gubbön och Gubbö

Häradskär

Häradskär

Brev från Gustav Vasa vittnar om att det redan på 1500-talet fanns ett allmänt fiskeläge här. Här möttes fiskare från städerna längs kusten liksom särskilt anställda statliga fiskare. Fisket riktades mot strömming och torsk. På 1600-talet upprättades en lotsstation för att under nästan 300 år vägleda sjöfarten på segelleden som gick tätt förbi. Sjömärken Efter kunglig befallning sattes ett sjömärke upp i form av en tunna på en stång. Denersattes av en båk i trä på 1700-talet. 1863byggdes så den 29 meter höga fyren i järn, ritad av Gustaf von Heidenstam. Den eldades först med en rovolja sedan med fotogen

Harstena

Harstena

På Harstena är byn fortfarande oskiftad med bevarad karaktär. Fiskevatten, jaktmarker och beten förvaltas fortfarande som gemensam egendom. Varje år skiftas de olika delarna mellan åtta ägargrupper för att full rättvisa ska råda. Husen är grupperade kategorivis kring den öppna gräsbevuxna ”slätten” i byns centrum – som ett modernt torg. Bostadshusen ligger närmast mot ”slätten” och bakom dessa finns två ladugårdsgrupper. De rödfärgade knuttimrade husen som karakteriserar Harstena byggdes på 1800-talet. 70 öar Harstena består av en arkipelag med ett 70-tal öar. Huvudön är drygt 150 hektar stor. Vid stranden är det sjöbodar, båthus och bryggor. På skären i hamnen

Håskö och Lisselö

Håskö och Lisselö

Det vi i dagligt tal kallar Håskö är egentligen två större öar; Håskö och Lisselö. Håskö ligger norr om hamnviken och Lisselö söder om. Invid hamnviken ligger ett traditionellt skärgårdshemman med fiske, djurhållning och skogsbruk året om. Nya bryggor har byggts för att bland annat hantera timmer och sågat virke på ett rationellt sätt. På somrarna finns ofta plats för båtbesökare. Värt att veta: Fina djupa vikar och naturhamnar finns på nordöstra sidan. Bebyggelsen ligger nära sundet till Lisselön. Här finns två sopmajor. Hitta hit: Öster om farleden cirka 7 km (4 M) norr om Fyrudden. Du kan ta båttaxi eller åka

Innerö och Ytterö

Innerö och Ytterö

Innerö och Ytterö är barrskogsöar med utsatt läge söder om Harstena. Naturreservatet på Ytterö respektive Innerö i Gryts skärgård bildades redan 1969 för att freda och bevara ett orört område i Östergötlands yttre skärgård. Trolsk insjö På Ytterö finns en stuga som sköts och hyrs ut av Naturskyddsföreningen i Norrköping till föreningens medlemmar. Stugan ligger invid den lugna Gölviken och strax intill finns en trolsk insjö man promenerar runt på mindre än tjugo minuter. Längs öns sydsida finns kala klippor där dyningarna från öppna havet slår in. Utanför finns bara några mindre bådar och sedan är det öppna havet så

Kättilö

Kättilö

Kättilö är en stor, bergig ö med en lång historia men samtidigt med en pågående modern utveckling. Ön blev rikskänd när tennisstjärnan Björn Borg köpte ett hemman här. Dessförinnan var ön mest känd för sin gamla tullstation vars kulturminnesmärkta hus fortfarande är i Tullverkets ägo. Det är beläget på den östra udden som kallas för Barösund och vetter mot Fångö. Udden kännetecknas av en grov ek som syns vida över fjärden. Hansas handelsstation Tullstationens föregångare härrörde från 1637 då Stora Sjötullen flyttades hit från Norrköping. Nitiska tulltjänstemän sökte igenom skutorna efter smuggelgods när fartygen passerade Barösund på sin färd mot

Kråkmarö

Kråkmarö

Historiskt har det funnits så mycket som 16 gårdar på Kråkmarö. När de skiftades på 1870-talet flyttades två gårdar till Grönsö och en till Armnö. I samband med skiftet höggs även väldigt mycket ek på Kråkmarö, bland annat för att ängarna skulle kunna odlas upp. Samma bebyggelse som förr På Kråkmarö eller Krogmara som ön hette från början, är bebyggelsen koncentrerad till öns västra del. Hus, sjöbodar, bryggor och ladugård ligger samlade i en bykärna åtskilda av många vällagda stenmurar. Många av husen har underhållits och renoverats så de inte nämnvärt förändrats utseendemässigt sedan den tid när en bofast befolkning fanns

Norra Väggö

Norra Väggö

Hällmarkens tallskog dominerar i de höga områdena inom Väggö naturreservat. I sänkorna finns det gott om granar medan kärr och mossar ger området drag av Kolmården trots sitt läge mitt ute i den östgötska skärgården. Imponerande höga bergskanter På Stora Lövholmen i norr dominerar en fin lind-och ekskog med en rik flora av lundtyp med till exempel liljekonvalj, vippärt, blåsippa och gullviva. Berggrunden är mager och består till största delen av gnejs. Utmed de östra branterna är berget imponerande högt och stupar nästan lodrätt ned i Östersjön. Denna höga bergvägg kan ses från den inre farleden som passerar precis intill.

Skärgårdens karaktär

Skärgårdens karaktär

I den södra halvan av Östergötlands skärgård ingår Gryts skärgård ner till Valdemarsviken och sedan tar Tjust skärgård vid längre söder ut. Det finns stora likheter med S:t Anna skärgård, då landskapet i framförallt Gryts skärgård är dominerat av de areella näringarnas utnyttjande under lång tid. Trots att den bofasta befolkningen minskat finns fortfarande en aktiv djurhållning kvar i området som främst utgår från några av de större öarna. Även om det finns marker som lämnats och växer igen har man i sen tid också satsat på att restaurera vissa platser för att om möjligt öka förutsättningarna för en livskraftig djurhållning och bibehålla de höga natur- och kulturmiljövärdena. Vissa områden betas också av djur som transporteras ut

Torrön

Torrön

Torrön ligger i norra Gryts mellanskärgård, söder om Gräsmarö. Östra sidan är ett fantastiskt paddlingsområde med bra sikt till botten. Hundratals öar och skär Den långsträckta ön omges av kanske ett hundratal mindre öar och skär samt stora grunda vattenområden. Hela detta grundområde ner till tre meters djup, är nära 300 hektar stort. De skyddade vikarna är ett viktigt tillhåll för bland annat vigg, svärta och storskrake. Torrön har obruten beteshävd sedan mycket lång tid. Ön var Gräsmarö bys traditionella kobetesmarker dit djuren kom simmande med skällkon tätt efter brukarens öka i mitten av sommaren. Korna simmade frivilligt till beten