Strävan i samhället är att människor ska kunna leva ett gott liv och vara trygga. Lagen om skydd mot olyckor SFS 2003:778 (LOS) anger övergripande nationella mål för vad som skall gälla beträffande arbetet med att skydda människors liv, säkerhet och hälsa mot olyckor samt förhindra eller begränsa skador på egendom och i miljön. Skydd mot olyckor omfattar före-byggande, konsekvensbegränsande och skadeavhjälpande åtgärder när det gäller olyckor.
Enligt lagen ska kommunerna utarbeta handlingsprogram för skydd mot olyckor både gällande för det förebyggande arbetet och för räddningstjänstverksamheten.
Kommunen skall verka för en säker omgivning och för att riskerna för olyckor och skador minskar eller undviks genom förebyggande åtgärder. Man skall i större utsträckning än tidigare ta initiativ till en samordning av olycksförebyggande och skadebegränsande arbete inom kommunen, utan att ta över ansvar från någon annan myndighet eller organ.
Handlingsprogrammet och arbetet med detta skall ses som en process med kontinuerlig uppföljning, utvärdering och förbättring.
Programmet är kommunens styrdokument för arbete med skydd mot olyckor. Där tydliggörs den politiska viljan när det gäller olycksförebyggande och skadebegränsande arbete, samt att bedriva en effektiv räddningstjänstverksamhet. Arbetet förutsätter en bred samverkan inom kommunen som organisation, men också med lokala organisationer och näringsliv samt statliga myndigheter. Syftet är att åstadkomma en samsyn i fråga om säkerhet och trygghet. Handlingsprogrammet ger även kommunen möjlighet att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan den enskilde och det offentliga.
Handlingsprogrammet skall ge en samlad bild av:
- De risker för olyckor som finns i kommunen och som kan leda till räddningsinsatser.
- Hur kommunens förebyggande verksamhet är ordnad och hur den planeras.
- Vilken förmåga kommunen har för att genomföra räddningsinsatser. Förmågan redovisas för såväl fredsförhållanden som under höjd beredskap.
